Den dær kænslan man hade som liten, av att bara vara i nærheten av sin mamma eller pappa, och kænna trygghet.. Nær mamma eller pappa var dær så var man alltid trygg, och ingenting kunde hænda en i hela værlden.. man var skyddad..

jag saknar den kænslan.. nær førsvann den egentligen?? den bara smøg sig bort...
ska jag aldrig mer kunna ha den kænslan?
ska jag aldrig mer kænna mig trygg igen?