Jag vet att du läser ;)
Du är fin

It was my brother’s turn to be the invading pirate, so I was happy to let him run me through.
But then again, it was always his turn.

återigen: http://www.zefrank.com/youngmenowme/blog

halleda, vad har hänt med jennifer hudson?
jag som tyckte hon var så otroligt vacker med sina kurvor och sitt ansikte..
tydligen gjorde inte hon det..
nu är hon dock bara en i mängden.

hiss eller diss?

söta Nina!
när jag pratar med dig känns det som att vi inte varit ifrån varandra över huvud taget!
tänka sig att du fortfarande bryr dig om mig efter dessa år apart..
du är fin!

jag snubblade in på en sida/blogg där folk har tagit gamla bilder och "återupplevt" dom flera år efter..
det är otroligt roligt och fascinerande att sitta och scrolla ner på denna sidan,
och läsa deras små anekdoter och minnen.

Jag fastnade speciellt för den här gamla damen, där hennes dotter berättar följande:

The picture on the left was taken in Hancock, Maryland around 1937 when my Mom was about 18 years old.
She moved away from Hancock in the late 1950s. Now at almost 92 years old she suffers from Alzheimer’s.
She’s lost most of the memories of her past but amazingly she still remembers living and working in Hancock. Whenever I take her back there she’ll tell me about people and things that happened decades ago as if it were yesterday. She always tells me about working at the Park-n-Dine restaurant as a waitress.
“All the girls had to wear starched white uniforms and aprons” and “I was never late or missed a day of work ever!” She also talks about selling peaches at a roadside stand to make extra money “people would come back year after year just to visit our peach stand”.

sidan hittar ni här: http://www.zefrank.com/youngmenowme/blog/

p.s lägg märke till trädet i bakgrunden på båda bilderna :)

handfatet läcker..
jag tycks inte göra något rätt alltså!

men jag har ingen lust att ta tag i det igen, kan inte nån annan göra det?
jag o fille får liksom aldrig tid till att ta tak i det tsms..

nu har det tom gått så långt att träet i hyllan under vasken har börjat svälla..
illa

att rensa handfatet på toaletten och därefter äta en macka med samma fingrar
 som man grävt i geggiga rör med känns inte så frestande..

varför i hela friden tog jag mig på uppdraget att lösa vask-problemet?
ärrad för livet!

klär på mig och beger mig till jobbet som jag lever för och på just nu..

jag längtar efter den känslan när jag känner att jag lever på riktigt och att jobbet är till för att tjäna tillräckligt med pengar så jag kan leva ett decent liv..

den känslan kanske finns närmare än man tror.... :)

I want a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere

Anyplace is better
Starting from zero got nothing to lose

And I got a plan to get us out of here
I been working at the convenience store
Managed to save just a little bit of money

You and I can both get jobs
And finally see what it means to be living

We gotta make a decision
We leave tonight or live and die this way